Det korta svaret är, att det i praktiken inte tillför något nytt.
Distributioner som Slackware, Gentoo och CRUX, är inne på rätt spår. Problemet ligger i det binära distributionssättet, när olika personer har olika mjukvaruuppsättning.

För bästa kompatibilitet, blir därför en källkodsinstallation det bästa alternativet, vid en tredjepartsinstallation. Det är på inget sätt svårare, än en ren binärinstallation.

Har en lång intervju med Patrick Volkerding, där just den frågan behandlas.

Men jag förstår inte riktigt varför du är så negativt inställd till PackageKit? Själv tycker jag att ett gemensamt paketeringssystem för flera distributioner skulle lösa en hel del problem för kommersiella programutvecklare.

Även fast jag helst väljer FOSS-programvaror framför proprietära varianter, har jag förståelse för de som väljer InDesign framför Scribus för att de har 10 års arbetserfarenhet i Adobes produkter och använder det professionellt. En gemensam paketeringsstandard skulle lösa företagens problem att paketera sådana program för flera distributioner.

I avseendet LSB så skulle även såna initiativ bli enklare, tror jag. Du skriver att: “Varför man som utvecklare eller administratör, inte skulle behöva någon kunskap över de system, vilket används är svårt att lista ut.”

Jag tror inte att det är administratörer och utvecklare i första hand som detta vänder sig till, utan till slutanvändare som inte vill behöva lära sig femton olika varianter på programinstallation i lika många distributioner. De andra kommer garanterat att klara sig ändå, abstraktionslager eller inte.

Det är fullt möjligt. Har inte kört SUSE, eller openSUSE snarare, på ett bra tag nu.
Tycker inte om tänket bakom, utan föredrar sådana distributioner som CRUX och Slackware Linux. Dessutom ingen stärre vänn av *.rpm.